bagateller

Vad gör man när man är nyfiken och vill prova nya tekniker, nya idéer – men inte har tid nog? Vår lösning heter bagateller. Små obetydligheter, gjorda utan alltför stort allvar.

16 bagateller monterade på en svart bakgrund. Större bilder på enstaka bagateller längre ner på sidan. Foto: Anita Fors.

16 bagateller monterade på en svart bakgrund. Större bilder på enstaka bagateller längre ner på sidan.

Vi enades om 15 x 20 cm. Tre lager; ovandel, vadd och baksida. Kviltat, för hand eller på maskin. Pärlor, knappar, paljetter, sömmar – kort sagt vilken utsmyckning som helst. Med en gemensam form blir det användbart och inte nya provlappar som samlas i en låda.

För att hitta rätt i våra ambitioner började vi med att hitta på ett namn innan vi började sy: bagateller.  Ett ord som enligt ordboken betyder obetydlighet eller småsak, en sak av ringa värde. Just så ville vi att det skulle vara. Opretentiöst. Skojigt. Snabbt.

– Det lilla formatet är så hanterbart. Man kan jobba utan att behöva tänka traditionell lappteknik. Det är helt fritt att prova nya idéer, att jobba okonventionellt, säger Britt Stigebrandt som var en av deltagarna.

Tanken var att inte lägga ner alltför mycket jobb. Att utveckla det man tyckte om. Att kunna strunta i det som man inte var nöjd med.

Vi var en grupp i Göteborg som sydde och vi bestämde oss för att sy många och sen montera dem vi tyckte bäst om tillsammans mot en svart bakgrund.

Eftersom vi skulle sätta ihop dem till ett verk pratade vi om att bestämma ett gemensamt tema eller en färgskala – men bestämde oss för att låta bli.

Och tänk, det blev helt rätt! För precis som nästan alla olika tyger kan passa ihop i ett enda lapptäcke bara de är många nog, så passade de mest olika bagateller ihop när de var många olika som kom samman mot en svart bakgrund.

Och vi var alla förtjusta i resultatet.

– Det roligaste är att bara börja och sedan se vad det blir.  Att det inte är så allvarligt. Man lär ju sig av allt man gör och det är så lätt att göra fler. Fast det är mer jobb än man tror, konstaterar Gunnel Wright.


Bagatell. Anita Fors.

Bagatell. Anita Fors.

Bagatell. Britt Stigebrandt.

Bagatell. Britt Stigebrandt.

Bagatell. Britt Stigebrandt.

Bagatell. Britt Stigebrandt.

Bagatell. Anita Fors.

Bagatell. Anita Fors.

Bagatell. Gunnel Wright.

Bagatell. Gunnel Wright.

Bagatell. Ragnvi Ratia.

Bagatell. Ragnvi Ratia.

Bagatell. Ragnvi Ratia.

Bagatell. Ragnvi Ratia.

Bagatell. Ingrid Petrini.

Bagatell. Ingrid Petrini.

Bagatell. Patricia van Walree Visser.

Bagatell. Patricia van Walree Visser.

Bagatell. XX.

Bagatell. Britt Stigebrandt.

Bagatell. Britt Stigebrandt.

Bagatell. Britt Stigebrandt.

Bagatell. Patricia van Walree Visser.

Bagatell. Patricia van Walree Visser.

Bagatell. Ingrid Petrini.

Bagatell. Ingrid Petrini.

Bagatell. Gunnel Wright.

Bagatell. Gunnel Wright.

Bagatell. Patricia van Walree Visser.

Bagatell. Patricia van Walree Visser.

Bagatell. Gunnel Wright.

Bagatell. Gunnel Wright.


© Text och foto: Anita Fors

Artikeln har varit publicerad i Quiltemagasinet 2005.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s